Igår var vi radiomupparna på stan. Vi skulle göra prator utanför Rosenbad, men vi hann inte ända dit, så vi traskade ner till Berwaldhallen. Fredrik gick först med papprena i hand, som han släppte efter hand ner på marken vart efter han pratade. Jag staplade efter i mina röda kilklacksesprandrillos med hörlurarna på och sladden i hand, plockade upp papprena, petade på honom för att få honom dit jag tyckte att det var spännande ljudunderlag, försökte gå i samma takt som honom (190 cm, jag 160 cm) så att det inte skulle höras, samtidigt som jag skulle fokusera på ljudet och pratet. Det gick så där....
Jag hade fullt sjå med att inte ramla omkull och bryta lårbenet.
När vi dessutom närmade oss Amerikanska ambassaden började det pipa mystiskt.
Förmodligen var det en kamera som zoomade in två främmande element, en rosa i t-shirt och mikrofon, en med röda kilklacksskor i hörlurar, och sände ut en störningssignal som varning.
Vi vände, och började om...
