Jag och Camilla kom idag överrens om att en av människans största drivkrafter är förnekelsen. Att det inte är klokt hur mycket människor kan göra för att lura sig själva.
Jag var med om ett väldigt tydligt exempel i helgen.
Jag läste om artisten Lady Gaga, som hade landat i Sverige. Jag har aldrig hört talas om Lady Gaga, men det var ju en helsida i båda kvällsstidningarna om henne. Så jag måste ju ha hört talas om henne på något sätt, tänkte jag i mitt undermedvetna.
Så - fortfarande som en reflex - övertalade jag mig själv om att så var fallet, precis som jag kan göra när jag diskuterar med vänner om sånt jag inte har en aning om. Jag för liksom diskussionen med höghissad fana och hävdar min vetskap utan att ha en aning om vad jag snackar om.
Men nu gjorde jag det alltså alldeles automatiskt, inför MIG SJÄLV.
Visst har jag hört talas om Lady Gaga, konstigt vore det annars, gick runt i skallen på mig.
Sen erkände min tjej att hon inte visste vem Lady Gaga var, och jag började liksom ljuga för henne också...tills jag insåg vad jag under helgen hållt på med:
att jag ljög för mig själv om min vetskap om Lady Gaga.
Nu kom 23.000 personer på hennes konsert på Gröna Lund. Vilket i min värld betyder att jag har tappat greppet.
Och att förnekelsen är en av människans största drivkrafter.