(Och stormat det har det...)
Det kom ljud från radion den här gången också! Vårt ljud! Så som vi bestämt att det ska låta! Fantastiskt.
Jag stod och utediskade efter en spontan kräftskiva. Hade den lilla svarta batteriradion hängande på sin spik precis ovanför. Det är ett av mina bästa radioställen. (Ensam i bilen är en annan).
Där har jag stått med gamla grillrester och avnjutit och ryst till allt från Stil, till P2´s direktsändning från Metropolitan. Så nu slåss vi om att diska för att få den där egna stunden med radion. Nu var den min. Med mitt program! En sjukt skön känsla.
Jag funderade länge på hur jag skulle gå till väga för att få till en riktig lyssning på det vi andats, ätit och slitit med i sex veckor. Först tänkte jag att jag skulle åka buss med en busschaufför som hade radion på bara apropå sådär. Tänkte att jag skulle sitta på Norrtäljebussen på väg ut till Blidö längst fram och tjuvlyssna, och slänga en kommentar till busschauffören så där i förbifarten för att fiska lite:
"Det där var ju ett intressant program, eller hur?"
Få in direktkänsla med distans på nåt sätt. Men jag insåg att det skulle ha krävt ett enormt researcharbete för att hitta rätt chaufför som knarkade P1 varje söndag kl 13.00 och som hade ett lång pass till Blidö...
Utedisken funkade utmärkt. Nästa söndag sätter jag mig i bilen och åker till okänd ort!
