Lära gammal hund sitta

Mina nya kompisar heter Digas och Isidor. Digas är snäll men klipper till snabbt om man inte passar sig. Isidor är lite svårare till sinnet, och har en egen stil som hon är väldigt mån om att vårda. Gillar man inte den, kan man dra. Det är spännande med nya kompisar. Särskilt när de är elektroniska. Man kan liksom inte bara kliva in på deras planhalva utan att ha gått igenom ett visst motstånd. Och även om man blir accepterad är det inte säkert att man får stanna. De kan putta ur en ur gemenskapen fortare än man hinner klicka. Så där håller det på, en slags maktkamp mellan maskin och människa. Då gäller det att inte bli människa och börja agera känlsomässigt, då är man körd, big time. Särskilt om man är en gammal hund som jag som ska lära mig sitta på nytt. Om jag börjar hetsa, svära, dra och slita så är det inte bara Digas och Isidor som låser sig. Ett psykologiskt krig med en maskin går inte att vinna, där är vi den underlägsna rasen. Digas och Isidor känner inte, de gör så som de är programerade. Så det är bara för mig att sitta vackert i båten och acceptera att det är någon annan som styr.
Men det hindrar ju inte mig att försöka ta över rodret då och då!

Fredrik säger i alla fall att jag är en naturbegåvning på att klippa Digas, NO SCHOOL.
Fast webbEmma gick från att utbrista att jag var ju proffs! till att bli alldeles tyst idag när jag inledde min realtion till Isidor...